Direktlänk till inlägg 3 januari 2015
Vid den här tiden för exakt ett år sedan "stormgrät" jag....Att veta att denna dagen ska vi åka iväg med våran älskade kanin och avliva honom, komma tillbaka, utan levande kanin. Att sitta i väntrummet hos veteriären och vänta på våran tur....att sitta med min kanin i knät....att veta exakt vad som kommer att hända...det var hemskt.
Vi hade vetat det länge, att han inte mådde bra och att han var sjuk...Men jag ville inte, jag ville verkligen inte...Och på något sätt kändes det som om min kanin inte heller ville. Hann satt där på skötbordet och jag stod brevid och klappade honom, precis när han skulle få sprutan hoppade han till och "sprang" till mig, närmare mig. Sedan somnade han in...världens bästa kanin.
Det värsta av allt var att se han död sedan när vi skulle begreva honom, alldelles hård i kroppen var han - som en sten, hans ögon var öppna och hans lilla mun var öppen....Jag ville inte röra honom.
Vi begravde honom och jag hade skrivit ett långt brev som jag la ner brevid honom, han fick det mjukt, hans favorit filt fanns där och han favorit boll. Sedan täckte vi över med jord, granris och till sist sattes korset på plats samt att ljuset tändes..
Sotis, som han hette, var mitt allra första husdjur, han blev 5 år. Han var väldigt speciell, han var inte som en vanlig kanin, vilket jag trodde. Sotis behövde vi aldrig ha i koppel, han höll sig på tomten och om mn ropade på honom kom han, han följde efter mig om man gick någonstans (om han var lös då) och när vi hade varit på promenad och närmade oss vårt hus igen kände han igen sig och sprang dit. Alltid när han såg oss blev han glad och sprang runt i hela buren för han ville komma ut, han hoppade åt "krafsade" på ens ben och ville leka. Leka med mig och bollen. Sotis var väldigt social och älskade att ha uppmärksamheten;) Jag var så sjukt glad att jag hade honom och det är jag fortfarande väldigt tacksam över, att jag har fått ha en så underbar kanin i mitt liv. Han gjorde mig glad. Han var det bästa som fanns! Jag älskade honom, och kommer alltid att göra det.
Idag, exakt ett år sedan hans död vet jag inte helt vad jag känner. Jag har ju såkalrt kommit över det, men såklart saknar jag han verkligen jätte jätte mycket!! Men han har det bättre nu, han slipper lida. Det var några helt fantastiska år och jag är så sjukt glad för jag hade Sotis i mitt liv♥
Idag tänker jag lite extra på honom och ska tända ett ljus senare idag när det blir mörkt.
Här är får ni 2 "vanliga" bilder då han var frisk;))
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Heeeej allihopa! Som jag saknar att blogga, saknat er och saknar allt som har med bloggen att göra! Men denna första tiden på gymnasiet från sommarlovet fram tills jullovet har varit fullt ös! Så mycket nytt och så mycket som har hänt. Det är omöjlig...
Som ni märkt, så har jag inte uppdatera bloggen och som det är just nu har jag inte mycket tid åt bloggen:(( Detta känns verkligen extremt tråkigt, men skolan och handbollen tar flr mycket plats. Men jag ska inte skylla på något, jag själv har ...
Hej på er!♡♡
-Halloj peoples! Allt bra? ♡ Jag heter Linn och är 15 år. På min fritid spelar jag handboll och är med kompisar♡ Jag har ävet ett intresse för foto.
Bloggen är mitt liv, som ni får ta del av.
-Har du någon fråga om mig eller min blogg så är det bara att fråga♡♡
Kram på er, och hoppas vi ses här igen? <333
För alla er underbara som kommenterar min blogg vill jag bara att ni ska veta att jag blir sjukt glad varje gång!♡
Jag svarar på kommentaren så fort jag har tid och svarar både på min blogg och eran blogg! Alltså kikar jag in allas bloggar "just so u know";))
Massa kramar♡♡♡♡
Instagram: @linnselusan
Videofyme: @linnselusan
We♡It: @linnselusan
Kik: @linnselusan